Jag satt på busshållplatsen på väg hem efter en trevlig kväll på stan. Bredvid mig satt en hemlös kvinna, och sneglade lite på mig.
-Why are you smiling, frågade hon plötsligt. Jag hade inte insett att jag satt och log, men det var ju precis vad jag gjorde. Jag tänkte inte efter utan svarade på en gång
-Because I'm happy. Och så snart jag sagt det så visste jag att det var sant. Jag var glad, så himla glad!
-Why, frågade hon. Liksom som om det inte skulle finnas någon anledning att vara glad en regnig torsdagskväll. Jag funderade en ögonblick.
-Because I just met a good friend, svarade jag.
Jag har haft en sån otrolig tur som har fått en sån bra vän här i Kanada. Tänk att en helt vanlig kväll, med en skridskotur på isen och ett par timmar på kafé drickandes varm choklad kan göra mig på så bra humör.
You are great, Stine!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi kan se ditt vackra, glada leende framför oss och förstår därför varför tanten lade märke till det! Fortsätt le Ylva och gör din omgivning glad, det kostar så lite, men ger så mycket!! Kramar från farmor och farfar
SvaraRadera