Blomflugorna invaderar

Igår kväll när jag precis hade lagt mig såg jag en blomfluga. Den flög omkring ovanför mitt täcke. Jag tänkte inte mer på det, utan blundade och höll precis på att somna när min mobil plingade till. Ett sms. Jag letade åt mobilen, läste smset och började svara, då såg jag nåt som kröp på mobilskärmen. Det var en blomfluga, jag viftade bort den och fortsatte skriva. Sen kom det en till, och en till. Tre blomflugor som satte sig på mobilskärmen och en som flög omkring runt min näsa! BLOMFLUGORNA INVADERAR! tänkte jag. Sen kom jag på att det nog drog sig till ljuset, så jag stängde min mobil snabbt. Då försvann flugorna, som tur var. Tänk vad några pyttesmå flugor kan irritera när man ska sova!

Den fruktade Mördarbacken

Jag bestämde mig att springa ikväll, trots allt regn. På den vägen jag brukar springa finns en lång brant backe, känd som Mördarbacken. Jag har aldrig orkat springa uppför hela den, men idag bestämde jag mig för att göra ett försök. När det kändes som jobbigast tänkte jag på hur roligt det skulle vara att skriva i bloggen att jag klarade hela Mördarbacken. Jag klurade på hur jag skulle skriva och vilka ord jag skulle använda, och plötsligt var jag ovanför backen! Jag var så stolt! Tänkte att jag nog orkade en liten bit till, och kan ni tänka er, jag sprang HELA rundan!!

Tänkte ut och springa...

Hade tänkt att jag skulle ut och springa efter middagen, men när vädret ser ut såhär känns det inte så lockande. Skor som blir alldeles blöta, lera som skvätter på benen och regndroppar på glasögonen så man inte ser någonting, det är inte idealt springväder idag. Men om man börjar komma på ursäkter för att inte springa, blir det nog lätt så att man aldrig kommer iväg. Kanske ska jag trotsa regnet ändå?

Shopping!

Idag har jag varit på stan och shoppat lite. Inte så roliga saker dock... I England har de ju andra eluttag, så det blev en reseadapter och ett genuttag. Tack pappa!

Fräsch kycklingsallad

Idag lagade jag middag, som de flesta andra dagar den här veckan. Idag blev det kycklingsallad med nudlar, avokado, ädelost, nötter och massa goda grönsaker, till det en guacamole och rostat bröd. Det är fredagsmums det!

Avskedsmiddag :(

Igår var det avskedsmiddag för Sandra, även om hon inte ville kalla det så. Vi träffades några tjejer och gick ut på den nya indiska restaurangen Goa. Maten var jättegod, speciellt det sega och knapriga naanbrödet med cashewnötter och russin! Senare hyrde vi en film, åt popcorn och hade det mysigt hemma hos Sandra, en jättetrevlig kväll! Synd bara att det var en avskedsmiddag...

Premiärturen för mina nya skor!

Imorse klockan nio plingade en hurtig Sandra på dörren, vi skulle ut och prova mina nya snabba springskor. Jag tog på fina grå tränings piratbyxor, en rosa tränings t-shirt och snörade på mig skorna. Solen sken och det var så där lagom svalt ute. Tyvärr var mina skor inte lika snabba som jag trodde, jag orkade bara springa en kilometer, sen blev det powerwalking ett tag innan jag sprang igen. Sådär höll vi på i mer än 1 1/2 timme. Det var ju skorna det berodde på såklart, inte alls min kondition :) Även om jag inte är så vältränad som man kan önska var det jättehärligt ute, vi sprang, joggade, gick, pratade, skrattade och stog på händerna ibland. En perfekt start på morgonen!

Flyget är bokat!

Började kolla på flyg igår. Rachel och Steve föreslog att jag skulle åka med Ryanair från Skavsta, det kostade bara runt 300 kronor och så kom jag till Birmingham, som ligger cirka 5 mil från Hereford. Det verkade ju jättebra, men sen så började jag kolla hur jag skulle komma till Skavsta, och då verkade det inte jättebra längre. Jag var tvungen att byta tåg tre gånger och sen övernatta på Skavsta.

Istället kollade jag flyg från Arlanda till Birmingham, men det skulle kosta 3000 och dessutom var jag tvungen att byta flyg i Köpenhamn...

Men sen så mejlade Rachel mig och sa att de kunde hämta mig på Heaterow i London istället, och nu har jag hittat det perfekta flyget! Den femte oktober klockan 12.45 åker jag från flygplatsen i Östersund, och sen är jag framme i London kl 17.00! Ett byte av flyg på Arlanda i mitten. För bara 900 kronor dessutom!

Tack Rachel och Steve för att ni kunde hämta mig i London istället!

Här ska börja tränas!

Köpte nya springskor för några dagar sedan, tänkte börja springa! Har tänkt börja springa ganska länge, men det blir ju aldrig av. Nu när det står ett par bra skor i hallen är det nog lättare. Kan inte vänta tills jag får knyta på mig skorna och springa en sväng, tror jag kommer kunna springa jättesnabbt i de här! :)

Dear family

Since I´ve just email a link to this blog to my family in Hereford, I will write in english today! I do really looking forward to meet them, and I think I will have the best time ever!

Glasspaus...

Idag åt jag en av sommarens godaste glassar! Wedemarks här i Östersund har börjat göra egen glass, och idag provade jag den för första gången. Hur god som helst! Prova deras hemmagjorda citronsorbet om du har chansen, så smarrig!

En annan fjällvandring

Rachel mejlade mig nyss och berättade om en fjällvandring hon och Steve varit ute på nyss. De vandrade i berget Pen Y Fan, i Wales och hade barnen hos deras mormor. Under vandringen hände flera olika saker, här är några:

Rachel och Steve var jättehungriga efter en lång vandring och skulle bara hämta nåt i tältet innan de äntligen skulle äta. När de kom ut ur tältet såg de en räv, som just höll på att äta upp deras middag! Rachel blev livrädd och trodde att den skulle äta upp dem sen och Steve bara skrattade :) De hade lovat att ringa hem på kvällen och berätta att de var okej, men först drack de lite vin och hade de mysigt i skenet från elden. När de skulle ringa märkte de att det inte var någon mottagning. De kom på att det inte var någon mottagning på flera kilometers håll, och eftersom de druckit vin kunde de inte heller ta bilen och ringa. De tänkte att det nog gick bra ändå och la sig i tältet för att sova. Plötsligt så vaknade de av strålkastarna från en bil som lyste in i tältet, de kröp ut och såg en polisbil! Rachels mamma hade efterlyst dem när de inte ringde och trott att de gått vilse, så nu var det flera poliser och letade fter dem!

Just då kändes vandringen som den värsta de upplevt, men i efterhand skrattade de åt allt som hänt! Kanske blir det en tur upp i Pen Y Fan för mig och Sandra i höst också, men då ska vi klara oss bättre!

Ibland gällde det att se upp! Eller ner

Det regnade på natten, så på vägen hem imorse var det lite blött på vissa ställen. För att inte bli alldeles blöt fick man se upp noga var man satte fötterna, men vissa av oss (jag) var mer intresserad av blåbären på sidan av stigen än av själva stigen. Så då gick det såhär! Lite lera är väl bara bra för skorna, eller hur? Det borde ju bli som en lerinpackning! Eller...

Fjällvandring!

Har i helgen varit ute på fjällvanding med mamma, pappa och broder! Härligt väder med lite av varje; moln, blåst, regn och så sol såklart! Vi gick cirka en mil till Stensdalsstugorna uppe på fjället, där vi äntligen tog av de tunga ryggsäckarna och sen nästan svävade fram resten av dagen! På kvällen bastade vi och badade i en fjällbäck, så otroligt skönt!

Vad ska jag fråga?

Kanske dags att berätta lite mer om min nya värdfamilj! Mamma Rachel är 32 och jobbar som sjuksköterska, pappa Steve är 43 och jobbar med medicin på nåt sätt, de har aldrig haft en aupair förut, men ser verkligen fram emot det! De ska inreda ett rum åt mig och ta hand om mig på alla sätt. Visa mig runt tills jag kan staden utan och innan och hjälpa mig med allt de kan. Om nån dag är det dags för ett nytt samtal med familjen Benbow, eller i alla fall ett mejl. Jag borde ha massor att fråga, men kommer nästan inte på nåt! Hjälp mig gärna, vad ska jag fråga dem om?

Aiden, Harry and Charlie

Här är de, barnen jag ska ta hand om i ett helt år! På bilden är de hos mamma Rachels föräldrar och leker. Aiden är nio, han pratade jag med i dag! Han är slarvig, älskar att leka och längtar tills vi ses! Harry fyller snart tre och gillar mest sin snuttefilt. Charlie heter Charlotte egentligen, hon gillar en gosehund som hon tar med sig överallt! Jag längar tills jag får träffa dem alla på riktigt!

NU HAR JAG HITTAT EN FAMILJ!

Efter ett 48 minuter långt telefonsamtal med familjen Benbow bestämde vi att vi var rätt för varandra! Så nu har jag hittat en familj! Det känns helt underbart! Den femte oktober satte vi som preliminärt startdatum, så snart är jag på väg!

I morse ringde mamma Sheldon

Jag mejlade familjen Sheldon i morse, skrev att eftersom de inte ringt mig började jag tvivla på att vi var the perfect match, och att jag valde mellan dem och en annan familj. Några minuter efter jag tryckt på sändknappen, ringde mamman i familjen upp. Hon förklarade att de hemskt gärna ville att jag skulle komma till dem, men att det hade varit så mycket att göra sista tiden att de inte hade hunnit ringa. Jag sa att den andra familjen bodde nära min bästa väns familj, och att jag hade valt dem istället, och hoppades att de skulle hitta en bra aupair till sina barn. Lite ledsen sa hon hejdå, men jag kände mig ganska bra efteråt.

Det var första familjen jag faktiskt pratat med, och eftersom jag inte visste innan att hon skulle ringa var jag inte alls nervös!

Uppkörning bokad

Innan jag åker som au pair vill jag ta körkort. Jag har kört på körskola ända sedan i februari men ändå har jag inte fått nåt körkort än. Kanske beror det på att jag på de sju månaderna bara har kört tio lektioner... Men nu ska det bli ändring på det, jag har bokat 22 lektioner de följande tre veckorna och var igår inne på körskolan och bokade både halkbana, riskettan, uppskrivning och uppkörning! Så snart hoppas jag att jag har det där lilla plastkortet, och då finns det inget som stoppar mig från att åka ut i vida världen som au pair!

En ramla ner, och sen var de bara tre!

Fyra familjer balanserade på en liten, liten spindeltråd...

Men så tackade en nej, så nu har jag bara tre alternativ att välja mellan. Familjen Berry skrev såhär:

I would really love you to be our au pair you sound fabulous!!!, but I do need an au pair to start at the begining of September. If anything changes please, please, please let me know!

De verkar i alla fall tycka att jag är bra, men eftersom jag vill ta klart mitt körkort innan jag åker så kan jag inte komma till dem. Men det gör inget, de var nog ändå inte perfekta!

Så blir det familjen Sheldon, familjen Benbow eller ska jag leta vidare efter en annan familj? Det får framtiden utvisa

Nya glasögon!

Nummer ett, ingen båge där nere, mattsvarta.

Nummer två, mattsvarta, bred båge på sidorna med massa vita bokstäver på.

Nummer tre, vinröda, bågen är lite randig.

Mina vanliga glasögon. Enda paret som är antireflex-behandlade. Har aldrig förstått varför man ska ha det, men märkte att det var jättesmart. När jag provade de andra fick jag böja på huvudet och luta det åt olika håll för att mina ögon skulle synas på bilden, annars var det bara en stor blå dataskärm innanför bågarna som syntes :)

Utan glasögon!

När man är aupair behöver man ju se bra, så därför tänke jag att det nog var dags att köpa nya glasögon. Fast det är ju så svårt att välja! Vad tycker ni?

Den perfekta familjen?

Pappan i familjen Benbow mejlade mig idag, och Åååh vad bra de verkar! De gillar att vara utomhus och har en uppblåsbar kanot som jag gärna får låna, plus massa campinggrejer och flera tält. De brukar ofta åka på utflykter och göra andra spännande saker. Barnen verkar snälla och föräldrarna omtänksamma och roliga! Jag får ett eget stort rum med dubbelsäng, soffa, tv och trådlöst internet, och delar badrum med äldsta sonen. Men de sa att det knappt räknades som att dela, eftersom en nioårig pojke knappast spenderade mycket tid i badrummet :) På kvällarna brukade de ta det lungt, kanske göra upp en eld i trädgården att mysa runt eller laga något gott. De ville att jag skulle vara som en del i familjen och lovade att ta hand om mig. Just nu är familjen Benbow nummer ett på min favoritfamilj-lista!

Rösta på en familj!

Det är jättesvårt att veta vilken familj jag ska välja!

I kväll ringer familjen Sheldon till mig, men jag tror inte jag vill ha dem längre. Det är konstigt, om de hade ringt i förrgår skulle jag nog sagt ja, men nu vill jag ju till Hereford istället. Och är familjen Barry eller Benbow bäst, båda bor ju i Hereford, men vilken är snällast?

Jag ska i alla fall göra en undersökning här på bloggen, för att få reda på vilken familj Ni gillar bäst. Rösta i undersökningen till höger!

Eller blir det kanske de här?

Har hittat en till familj i Hereford nu, familjen Barry. Vad krångligt det här är! Hur ska jag kunna veta att jag väljer rätt? Den här har fyra barn, tre flickor och en liten pojke. De gillar att baka, leka och vara utomhus. Familjen är ofta ute när de är lediga och paddlar kanot, cyklar och vandrar i bergen. Blir det de här barnen jag ska vara med ett helt år?

Familjen Benbow

Familjen har tre barn, två pojkar som är nio och två år gamla, och en liten flicka som är ett och ett halvt år. De har ett trevåningshus och gillar att åka på utflykter. Det är typ allt jag vet än, men när familjen svarar får jag förhoppningsvis reda på mer! :-)

Det här året kommer bli roligare än jag trodde!

Jag har klurat och funderat, och kommit fram till att jag vill vara i en familj nära Sandra. Tänk vad mycket roligare det kommer vara att få dela sina upplevelser med sin bästa vän!

Då kan vi träffas med barnen ibland och gå på spännande utflykter i skogen tillsammans. På kvällen kan vi cykla hem till varandra och kolla på TV och prata om hur knasiga våra familjer är, ta promenader i regnet eller bara vara. Det kommer bli så roligt!

Har hittat en familj, Benbow heter de, som bara bor två kilometer från Sandra, de vore perfekta! Sandras värdmamma vill gärna att jag ska bo nära, så hon har verkligen engagerat sig i att hitta en bra familj till mig! Hon har letat på Internet och till och med ringt och pratat med familjen Benbow! Jag mejlade dem tidigare idag, och sitter och väntar på att de ska svara nu.

Sandra snart på väg...

Min bästa vän Sandra ska också åka som aupair, och nu har hon bestämt sig för en familj! Hon håller som bäst på att boka flygbiljetter nu, och är nog både förväntansfull och rädd. Den andra september åker hon härifrån, tänk vilken ledsam dag det kommer bli... Som tur är så kommer jag ju snart efter henne!

Förlåt-mig mejlet

Mamman i familjen mejlade mig, ett sött förlåt-mig mejl, så nu är jag inte sur på dem längre. De hade varit ute på restaurang och glömt mitt telefonnummer hemma. Hon verkade i alla fall uppriktigt ledsen, så jag förlåter :) Hon ska ringa igen på onsdagkväll, men den här gången tänker jag inte bli nervös. Det tjänar man ju inget på. Får se hur bra det kommer gå att vara helt lugn, men hoppas kan man ju alltid...

RING NU DÅ!

Jag gjorde iordning skrivbordet till den perfekta telefonplatsen. Ett block med frågor till famljen, ett tomt papper att skriva och kludda i under tiden vi pratade och några pennor. Bredvid la jag min telefon. Klockan var inte kvart över sju än, men jag satt och stirrade på telefonen, väntade på att den skulle börja lysa och låta. Klockan blev tio över, jag blev ännu mer nervös. Klockan blev kvart över, tjugo över och halv. Ingen som ringde. Nu är klockan kvart i nio och än har ingen ringt. Nu vågar jag i alla fall släppa telefonen med blicken, men fortfarande är jag lika nervös. RING FAMILJ, RING!

Blir det de här?

Kanske är det de här barnen jag ska ta hand om i ett helt år? En flicka som är sex år och en pojke på tre. Familjen Sheldon har varit en favorit för mig ett tag nu.

Snart aupair!

Har mailat med en familj ett tag nu, och ikväll ska de ringa! Är så nervös! Undrar om de låter snälla, undrar vad de kommer fråga, undrar om jag kommer kunna prata engelska när de ringer? Klockan 7.15 ikväll smäller det...