Idag fick jag toksug efter svenskt fika, eller rättare sagt farmors fika. Oftast så känns det som att jag aldrig vill lämna Kanada, men tyvärr måste jag ju det, men att veta att jag får äta svensk mat när jag kommer hem igen gör tanken på att åka hem lättare :)
Jag längtar efter att sitta i trädgårdsmöbeln i farmor och farfars trädgård, i solskenet, och fika. Fika så mycket att det står ut genom öronen! Jag vill ha kanelbullar, mandelkubb, filmjölkskaka, drömmar, ungkarlar (de möraste småkakor du kan föreställa dig!) och tunnbrödmackor med getmese eller tjocka skivor leverpastej, och så vill jag dricka litervis med hemgjord saft! Efter det kan jag tänka mig en somrig promenad, kanske ett dopp i sjön, sen vill jag äta lunch på altanen! Kanske våfflor med hjortronsylt och vispgrädde och därefter iskall kesfil med gräddmjölk...
Åh, vad jag saknar svenskt fika! Fika som man inte ens kan översätta till engelska. Det är nog ett av de bästa svenska orden, Leve Fikat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jeg tager noget leverpostej med i morgen. Vi har det i køleskabet lige nu :) Så er der én ting mindre du savner...
SvaraRaderaÅh, Anette. Du är bäst! :)
RaderaÄlskade vän, jag ska börja baka dina önskekakor i god tid tills du kommer hem. Det är kul att du längtar efter svenska bakverk också ibland. Vi längtar efter dig!
SvaraRaderafof