En minnesvard dag

Igar var en ganska... Jag vet inte hur jag ska saga det for att det inte ska lata sa hemskt. Igar var en ganska... annorlunda dag. Inte den basta hittills direkt.

Nar jag hamtat barnen fran dagis var de ganska gnalliga. Hungriga antagligen. Vi gick hem och jag gjorde lunch. Charlie sov, men Harry at. Min lunch blev inte god, stark vitkalssallad med en dubbel knackemacka... Mjolken var slut, sa jag drack vatten. Nar jag bytte bloja pa Harry, kissade han pa golvet precis innan jag hann ta pa den nya blojan. Nar Charlie vaknade borjade hon grina. Hon la sig ner pa golvet och skrek som en galning. Om jag forsoka ta upp henne eller gora nat skrek hon bara annu varre. Harry borjade grina for att Charlie gjorde det. Charlie skrek sakert i en halvtimme, innan hon lugnade sig. Hon vagrade sitta sjalv och ata, sa hon fick sitta i mitt kna, ville inte riskera ett nytt utbrott.

Sedan var det dags att hamta Aiden pa skolan. Jag provade att stoppa in dubbelvagnen i bilen, men jag fick den inte att passa. Sa da tog jag bara med den lilla vagnen som redan var i bilen, till Charlie. Det var jattesvart att falla upp vagnen, men tillslut sa lyckades det. Saklart ville inte Harry ga lugnt bredvid mig fran parkeringen till skolan, utan sprang ivag och forsvann. Vi hittade honom i alla fall och gick tillbaka till parkeringen med Aiden. Nu skulle jag bara falla ihop vagnen och aka hem igen. Det visade sig lattare sagt an gjort. Jag stoppade in barnen i bilen och forsokte i sakert i tio minuter att falla ihop vagnen, men det gick inte. Jag ringde Steve och fragade hur man gjorde, men han kunde inte forklara over telefon. Till slut skrek jag pa hjalp! En man kom dit och forokte hjalpa mig, men han kunde inte heller. Efter en kvart kom han pa hur det fungerade och hjalpte mig in med vagnen i bilen. Tack snalla du framling pa Sainbury's! Nar jag skulle satta fast barnen i deras bilstolar var de borta, de hade klattrat fram i bilen och satt och lekte med vaxelspaken! Jag var less...

Nar vi kom hem borjade jag med middagen medan barnen var pa overvaningen. Plotsligt hor jag Aiden skrika at Charlie och gar upp for att kolla vad som star pa. Pa min vita sang sitter en rosakladdig Charlie. Hon har hittat, oppnat och hallt ut en tub bodybutter och tre flaskor nagellack over sig sjalv, sina klader, min sang, min telefon och nagra sladdar! Jag sokte pa Internet och sag att nagellack kan ga bort fran tyg med nagellacksborttagningsmedel. Sa jag tar av paslakanet fran mitt tacke och gar ut med det i tradgarden och tar med en stor flaska nagellacksborttagningsmedel. Det fungar inte. Inte alls. Kanske om en liten droppe nagellack kommit pa en troja skulle det ga att ta bort, men tre flaskor uthallda? Inte en chans! Jag lyckas i alla fall fa bort det mesta som var pa Charlie, sa hon fick tillbaka sin vanliga hudfarg. Sen var det middagen kvar bara. Ni kan ju forestalla er hur den gick...

Det var en jobbig dag... Men jag kommer nog minnas den i alla fall! Har ni nagon gang haft en san dar dag nar allt bara verkar ga fel?