En underbar förmiddag!

När första snön kommer blir jag som ett barn igen! Jag känner mig så excited, som skulle man säga på engelska. Det översätter man nog med upphetsad. Fast det svenska ordet känns inte riktigt rätt, excited är nog mer som en blandning av glad, förväntansfull och ivrig. Engelska är ett rätt så bra språk! Excited kände jag mig i alla fall i imorse när jag vaknade och såg snö utanför fönstret! Och så känner jag mig nu också :)

När Daniel vaknade gick han direkt till balkongdörren och tittade ut på allt det konstiga vita på marken. Han pekade och sa dää? liksom för att fråga vad snön var för något :)

Utsikten från vårt vardagsrumsfönster. En snöig trädgård! Stackars H var tvungen att skotta runt hela kyrkan imorse, medan vi andra låg och sussade sött i våra sängar. Det är väl nackdelen med snön här, att det innebär så mycket jobb. Men Harold, I would be happy to help you, att skotta snö är ju roligt!

Äntligen fick Daniel testa snön! Han tittade på den, gick på den, kände på den med händerna och smakade på den :) Jag gjorde en liten snögubbe, som Daniel tittade skeptiskt på...

Efter att ha funderat ett tag bestämde han sig för att riva ner snögubben :) Söta lille pojke!

 Snöigt träd utanför kyrkan

Istappar hänger från grenarna

 Så spännande att leka i snön!