Fina ögonblick

Vi går på en hel del promenader, jag och lillen. Ibland bara runt omkring på gator och kikar på fina hus, ibland till parken eller längs vattnet. Igår gick vi på The Dyke, en promenadväg längs havet, vi hittade bärbuskar och provsmakade årets första vinbär, stannade till och plockade blommor vid vägkanten och bara njöt av sommarvädret. Lillen plockade omständigt några smörblommor, på barns vis, så bara själva blomman, utan stjälk. Han tittade noga på dem, luktade på dem och gick sedan mot mig med blommorna i sin utsträckta hand. Han gav mig en blomma och sa en hel massa saker till mig på hans egna språk. De är de bästa gåvor man kan få, en noga utvalt sten, en kotte eller en pinne. Hans skatter. Min fina lille pojke!

Vi stannade också till vid kohagen på promenaden. Gick såklart fram och vinkade till korna. Hello Muu, sa D om och om igen :) Vi plockade grässtrån och gav till dem, många grässtrån blev det! Korna kom närmare och D satt och småpratde med dem och skrattade förtjust varje gång en ko sträckte ut sin svara tunga för att ta ännu ett grässtrå. Lillen var så lycklig, så glad i det ögonblicket. Han skulle nog ha kunnat stanna där för alltid, i hagen med korna, och med en smörblomma i handen. Hela han log och sken!

När vi kom hem berättade vi för Tash om våra äventyr. What did the cows say, Daniel? frågade hon. Och förväntade sig säkert att han skulle svara Mooo. Men lillens självklara svar blev; Yummie! :)

Jag har så många fina ögonblick tillsammans med D! Hur ska jag kunna lämna honom och åka härifrån?