Ibland är det inte alls roligt att vara här. Att bo i en annan familjs hus, att alltid känna sig tvingad att göra allt perfekt, att aldrig riktigit kunna vara sig själv. Speciellt nu när Rachel är borta känns det jobbigt, Steve är väl inte direkt världens omtänksammaste och snällaste.
I förrgår när jag jobbade HELA dagen, 17 timmar, fungerade inte diskmaskinen på kvällen när jag skulle sätta på den. Så jag lät den vara. Nästa morgon när vi var på väg till Worcester ringde Steve och skällde på mig för att jag inte hade satt på den, att jag borde plockat ur all disk och diskat för hand om den inte fungerade. Även fast diskmaskinen funkade igen på morgonen, så han bara behövde trycka på knappen. Jag hade jobbat jättelänge på en lördag, städat huset och plockat undan fint, men han var jättearg för att jag inte hade stannat uppe till två på natten och diskat!
Jag saknar att inte hela tiden behöva vara rädd för att man gjort nåt fel. Jag saknar min familj hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men tank att om tva veckor sa kommer allt vara som vanligt igen. :)Och under tiden har du ju oss. Kram
SvaraRaderaja inte lätt när steave inte är den känsligaste, du får väl försöka att få dit resten av gänget så du slipper vara ensam så mycket nu då
SvaraRaderaOm du känner att du behöver komma ut ur huset är min dörr alltid öppen :) alltid :)
SvaraRadera