Mötte upp Stine efter middagen för att ta en promenad längs stranden. Det förvånar mig alltid hur mycket folk som är nere vid stranden här, på en normal kvällspromenad möter man hundratals! Folk som spelar tennis vid havet, volleyboll på stranden, barnfamiljer på lekplatsen, kompisgäng som hänger vid stockarna på stranden, par som sitter på parkbänkar och tittar på solnedgången och så ett oändligt antal gående, joggande och löpande människor. Jag och Stine tillhörde nog en egen liten grupp, vi är den slags människor som pratar, skrattar och leker oss fram, så att en 2 1/2 timmes promenad egentligen inte innebär att vi lagt någon större distans bakom oss ;)
Stine och jag på frozen water-statyn. Idag lyckades vi faktiskt båda att klättra upp till nästa "våning" av den!
Jag kommer sakna Vancouver så mycket när jag åker hem, jag kommer sakna att ta kvällspromenader på stranden, jag kommer sakna allt folk man möter, jag kommer sakna utsikten mot bergen och havet. Och jag kommer framför allt sakna min vän.
Ja vi förstår dig, vad kan lilla Norrland erbjuda som kan mäta sig med allt du får uppleva där. Men å andra sidan, livet är inte bara lek och trevliga upplevelser! Det är tur att du har Kanada-året att minnas när allvaret med skolan börjar, då blir det säkert mindre tid till andra saker. fof
SvaraRadera