Nyss hemkommen från första franska-lektionen för den här terminen. Den här gången har jag en kvällskurs på Kitslano Secondary School. Visste ni att kanadensiska skolor har samma typ av golv som svenska skolor, och att det luktar likadant? Liksom en blandning av gamla gympaskor och blyertspennor. På en gång jag gick in genom dörren till skolan så fick jag flashbacks från Ängsmogården... Det känns lite konstigt att vandra omkring i korridorer på en högstadieskola, där väggarna är täckta av färgglada collage som eleverna gjort och skylten ovanför toaletten säger "girls washroom", jag känner mig nog lite för gammal för ett högstadium, i alla fall för att vara där som elev.
Själva klassen var okej. Väldigt annorlunda mot min förra franska-kurs på Langara College, den här läraren pratade bara engelska. Bara ett par ord på franska sa han under de 2 1/2 timmar vi var där. Fast han var rolig :) Babblade massor, berättade för oss om örats anatomi, om olika dialekter, om sin uppväxt, om när hans mamma dog... Det enda vi fick lära oss var Je m'appelle - jag heter, och det visste jag ju redan... Det känns som att college-klassen var mer inriktad på lärande än den här kursen, men det blir nog roligt ändå :)
Just ja, vår lärare lärde oss faktiskt en annan sak också: Tills man än 12 år gammal kan man lära sig prata ett nytt språk flytande, utan accent. När man är mellan 12 och 21 år kan man med ansträngning och hårt jobb träna bort sin accent. Fram tills man är 29 är det fortfarande möjligt, fast otroligt svårt. Lär man sig ett nytt språk efter att man fyllt 29 är det omöjligt att tala utan accent, det är någon i hjärnan som är för gammalt då... Jag är ju fortfarande 21, så om jag är väldigt snabb och pluggar väldigt mycket, inom 7 månader, har jag en chans att lära mig franska flytande! Nejdå, det kommer nog aldrig hända. Men det skulle vara roligt att kunna prata engelska flytande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar