Helgen på Salt Spring Island

 Vår resa började på fredag eftermiddag, fullastade med stora ryggsäckar (jag hade både tält, sovsäck, liggunderlag, kläder, jackor, skor, campingkök och köksgrejor i min rygga) klev vi på färjan mot Victoria. Jag försökte att inte klaga alltför mycket (Stine vet hur bra det gick med det...), men ärligt talat har jag aldrig haft en så tung ryggsäck på mig förut! Vi missade precis vår anslutningsfärja i Victoria till Salt Spring Island och fick vänta i två timmar på nästa... Efter två färjor och därefter taxi till Ruckle National Park och vår campground, var jag helt slut när vi äntligen kom fram vid åttatiden på kvällen. 

 Det var en fin campingplats, precis vid havet. Det började skymma när vi kom fram, så det första vi gjorde var att leta efter pannlampor och lykta...

 Sen var det dags att sätta upp tältet. Det är så mysigt med tält och sovsäck, det gillar jag  :) På natten hörde vi märkliga råmanden precis utanför tältet. Det lät precis som en ko, men några vildkor fanns ju inte i parken... Vi fick senare förklarat för oss att det antingen var ett träsktroll eller ett sjölejon vi hört, gissar nog på det senare... Det är lite häftigt att man kan höra sjölejon om natten :)

  Lördag

 Stine började göra en så bra eld, men då kom några av våra tältgrannar och sa att vi var tvungna att sluta. Visst hade vi också sett skylten om förbud mot att plocka kvistar på marken för eld, men vi tänkte att vi nog kunde komma undan med det ändå. Men våra grannar var för samvetsgranna... Så det blev ingen campfire, pinnbröd eller rostade marsmallows på turen, pinnarna vi samlat fick vi slänga tillbaka i gräset igen...

 Lördagshike på klipporna vid stranden

 Mer klippor. Vi såg både sjöstjärnor, snäckor och en hel del andra smådjur. Bland annat en äckligt stor spindel som kröp över Stines rygg...

 I skogen

 Varför ska man flytta på ett helt träd om det faller över stigen? Bara kapa ett hål i det så man tar sig förbi!

 Det var rådjur överallt! De gick omkring utanför tältet, på stranden och i skogen.

 Hmm... Vår matlagning gick väl sådär, det mesta blev lite bränt...

 Söndagsbrunch

 Vilda kalkoner

När vi skulle hem ringde vi efter en taxi igen. Tyvärr så missuppfattade taxiföraren oss och kom en timme för tidigt, innan vi hade packat ihop våra grejer... När vi sa att vi hade beställt taxin till kl fem, inte fyra, så blev han as-sur, och sa att han då rakt inte tänkte komma tillbaka, det kunde vi glömma. Problemet var bara att det bara finns ett taxibolag på ön... Vad skulle vi göra?! När taxiföraren slängt på luren, stod jag med telefonen i handen och kände mig helt rådvill. Skulle vi ens komma hem? Alternativen skulle vara att promenera hela vägen till färjeterminalen, drygt tio kilometer (med våra supertunga ryggsäckor) och ta sista färjan för kvällen, eller lifta. Det skulle vara väldigt säkert att lifta på ön, men vi var ändå inte så sugna på det. Det verkade dock vara enda alternativet, så vi gjorde oss motvilligt redo för det och började plocka ihop... När jag gick för att fylla på våra vattenflaskor en sista gång innan vi gick, träffade jag parkvakten. Han såg nog på mig att jag verkade lite uppriven, och efter att jag berättat vad som hänt erbjöd han sig att skjutsa oss :) Snälla parkvakten saved our day!

 I färjan på vägen hem ropade de plötsligt  högtalarna att det var valar på styrbord sida! Vi hade ingen aning om var styrbord var, men vi följde efter de andra ut på däck!

Till vänster på bilden kan man se något litet svart i vattnet. Det är en ryggfena på en av flera späckhuggare som hoppade omkring i vattnet!